Sjätte gången gillt

Skitdag. Stressig förmiddag på jobbet, klarar ingen stress längre. Blir som förlamad samtidigt som stressen kryper i bröstet. Försökte i det längsta förtränga att vi skulle till kliniken. Ju närmre vi kom desto sämre blev mitt humör. Vill inte. Vill inte gå in där och låtsas som att allt är okej. Som att det inte gör så jävla ont att det är sjätte gången. Som att jag har något hopp kvar.

Ville gråta hela tiden men kan inte gråta nästan alls längre. Känner mig tom. Det ligger ett embryo i mig men jag är tom. Jag är livrädd. Jag måste bara försöka klara det här.