Varken skriver här eller läser så mkt IVF-bloggar eller gravidbloggar längre. Det är för jobbigt att tänka tillbaka på att inte vara gravid eller att tänka på allt som kan hända. Jag försöker fokusera på att nu är jag gravid, bebisen sparkar där inne och rent statistiskt borde det gå bra nu. Eller hur?
En person sa åt mig att försök att njuta, gå och känn på bebiskläder och dröm. För om det skulle gå fel kan inget ändå mildra den smärtan. Det skulle göra lika ont oavsett om jag köpt bebiskläder eller inte. Det kanske är så. Jag måste ju försöka inse att jag väntar barn. Vi har beställt en vagn. Vi har planer för skötbord och säng.
Det här låter förmodligen som lyxproblem, jag skulle ha tyckt det innan jag blev gravid. Men jag kan inte släppa oron. Den kommer nog följa med mig hela tiden och det är bara att försöka vara så snäll som möjligt mot mig själv och inte klandra mig själv för det.
